Perspectives on Climate Change Debate

(Artikeln skrevs av mig i anslutning till konferens om klimat och utveckling vid Sida Civil Society Center hösten 2008. Artikeln har tidigare publicerats i en tabloid framställd av Sida.) 

After participating at the international Sida Civil Society Conference on Climate and Development, some concluding reflections about content and discussion could be put into place. The conference gathered an impressive group of people who have longstanding experience, have worked internationally, and come from different platforms with regard to environment and development. Everyone seem to have a great need for a exchange of experience, for gathering up more knowledge and building stronger networks, so that better and more forceful work for sustainable solutions could be realized.

---

The message from science is very clear - we are running out of time, and we need to do something radical in order to get human created climate change under control. Otherwise, we will have a global crisis which, like a whirlwind, gathers forces from all corners of the world, creating a situation capable of blocking every initiative seeking just and sustainable solutions to local, regional and global problems. It is also clear that different stakeholders and groups are reacting to this message in different ways. 

At this conference, the issues of justice and human rights were clearly on the agenda. Climate change affects those with the least bargaining power in the international political arena: women and children. And they have to cope with these dramatic changes, while already finding themselves under tremendous pressure due to poverty. Strong spokespersons from the Northern and Southern hemispheres emphasized the need for perspectives that envisions conditions for the poorest, but also envisioning a relationship between the rich and poor. It is the rich and powerful who have created the humanmade climate changes and the other types of ecosystem stresses the earth is experiencing. It is the northern industrialized countries who have contributed the most to the increasing levels of greenhouse gases in the biosphere and in the marine environment.

When discussing future and necessary action for reducing emissions and building energy systems, that fundamental understanding has to be in place. Advocates from the Southern hemisphere, for example Hira Jhamtani from the Thirld World Network, and Sunita Narain from the Center for Science on Environment (CSE) in India, gave a clear message: We can do our part of the job locally and towards our own governments, but you in the northern hemisphere countries have to recognize your responsibility, an move ahead - especially since your emissions, historically, have been so much higher and since your governments aren´t even close to creating a progressive scheme for reducing emissions and halting unsustainable practices.

At the conference, with speech from Niclas Hällström from the Swedish Society for Natural Conservation (he was the former associate director at the Dag Hammarskjöld Foundation) laying the foundation, space was created for openly discussing risky and flawed solutions toward climate change, many based upon the assumptions that technological quick fixes and economic growth are an important part of the treatment. This viewpoint illustrated that actors were able to build upon the previous development paradigm, now globally spread, and more readily meet future challenges with optimism, since belief systems support trust in technological advances and growht-oriented economy. Examples cited in the conference were carbon trading, carbon capture storage, large-scale bioengineering, nuclear power, ocean fertilisation and even continued and expanded levels of emissions (atmospheric modification). In this type of discourse, issues of participation, caution, human rights, justice, gender perspectives and life-style changes are largely neglected. 

It is clear that climate change triggers all kinds of actors to respond, but by and large it is the same issues of justice and power that are discussed, with different stakeholders on different sides of the fence. Perhaps we are now, due to fast global environmental changes, in a different historical situation which demands everybody to be truly global in our mindset, and to push for policies and practices which, in a constructive and peaceful way, deal with collective and global challenges. The role of a civil society seems as great as ever in advocating for peace, human rights and sustainable development. Especially since the most powerful actors in the world are engaged in a competitive struggle, and even war, over the world´s limited natural resources (for example coal, oil, gas, uranium and biomass), while at the same time neglecting the needs and rights of the poorest and future generations. When you look at ongoing conflicts in different parts of the world, this becomes clearly visible. Pressure from below, combined transnational networks and thinking outside the box are fundamental in searching and pushing for perspectives which build possibilites for all, while at the same time giving respect to life-support system, i.e. the environment.

Miljöpolitikens dimridåer

(Artikeln är en recension av boken "Tillväxtens sista dagar", som skrivits av statsvetaren Björn Forsberg. Artikeln har publicerats i såväl Västerbottens Kuriren som Norrbottens Kuriren, hösten 2007.)

Då och då skrivs initierade böcker av personer som med skärpa, knivskarpt intellekt och politiskt mod tar sig an problemställningar som den absoluta merparten av samhällets aktörer ryggar för. Dessa böcker, löper risk att bli dåligt lästa, osakligt kritiserade eller helt enkelt osynliggjorda i ett offentligt samtal.

Författarna tar också personliga risker, såtillvida att innehållet sannolikt inte kommer att skapa möjligheter för den enskilde, utan snarare en typ av stigmatisering som innbär att skribenten ges någon form av missvisande beteckning. Detta gäller särskilt om de tar sig an att bearbeta komplexa sammanhang, vilket kräver reflektion kring, och inläsning och bevakning av en serie svårtolkade men sammanlänkade fenomen.

Björn Forberg, forskare vid Umeå universitet, har nyligen utkommit med boken Tillväxtens sista dagar - miljökamp om världsbilder. Titeln är ödesmättad och boken utmanande. Kritik mot ekonomism och blind tilltro till tillväxt som medel och mål för utveckling har levererats tidigare, och personer med tunga meritlistor inom vetenskap och kultur. Björn Forsbergs bok bör därför ses som ett inlägg i en politisk diskussion vilken förts under ett antal decennier, och där de ståndpunkter som förs fram av Forsberg och andra ligger en bra bit utanför "mainstream". Samtidigt behöver nämnas att Forsbergs bidrag sannerligen står på egna ben.

Centralt tema i boken är att kritiskt skärskåda dagens ekonomiska system och vad som gör att detta inte förmår hantera vad som nu är en global ekologisk kris. Forsberg menar att det finns en miljöretorik som ger sken av att miljöfrågan prioriteras men vad som faktiskt sker, och att miljömål kan uppnås i konsensus och harmon med andra politiska mål och intressen. Den uppgift som Forsberg tar sig an är att söka, som han själv skriver "skingra retoriska dimridåer i dagens miljöpolitik och blottlägga den samhällsanda som möjliggör att miljöfrågan systematiskt underordnas andra intressen".

I inledningen anger han också att det är en betydande utmaning såtillvida att den rådande utvecklingsmodellen, grundad på ekonomisk tillväxt har en enastående överlevnadsförmåga, och att den försvaras av rådande maktordning, är inbyggd i samhällets institutioner, hyllas av media och kommersiella krafter och genomsyrar våra livsstilar.

För att inte underbygga en känsla av uppgivenhet framställer Forsberg i bokens slutdel synpunkter kring alternativ, strategier och vägar mot en hållbar samhällsutveckling. Just detta menar Forsberg vara en moralisk och intellektuell skyldighet. Även om tillväxtideologin idag är överordnad andra ståndpunkter i samhällsdebatten, kommer förr eller senare frågan om alternativ på bordet. Ekologiska realiteter och resursbegränsningar kommer enligt Forsberg göra att tillväxtmodellen överges. För att hantera övergången behövs röster som diskuterar möjligheter utifrån alternativa utgångspunkter.

Men sker inte just nu ett uppvaknande i och med den upphettade klimatdebatten? Lever vi inte i en tid då det önskvärda samtalet om nödvändiga förändringar faktiskt är på väg att få ett genomslag? Forsberg välkomnar detta uppvaknande, men pekar samtidigt på en betydande risk för att klimatfrågan reduceras till en fråga om "miljöbilar" och lågenergilampor, och att drivkrafter bakom en i stort ohållbar hantering av resurser undviks. Klimatproblem bör uppfattas som ett problem skapat av tillväxtsamhället, och då är det också på den nivån problemet bör hanteras. Ännu är vi inte där att systemkritiska perspektiv ges sådant utrymme att de tillåts omvandla samhällen. Klimatförändringar och andra miljöhot skall förvisso hanteras, men inte på bekostnad av den livsstill som tillväxtsamhället och kommersiella krafter uppfattar som norm och målsättning.

När Forsberg sedan lyfter frågan kring värdegrund och utvecklingsmodell för ett hållbart samhälle behandlas detta utifrån bokens kritiska analys av tillväxtsamhället. Det handlar med andra ord om såväl en vision, byggd på en ekologisk värdegrund, och en strategi som tar i beaktande att samhällen och människor måste manövrera i en tid då tillväxtsamhället är både starkt och svagt på samma gång. Starkt därför att det har en massiv uppbackning. Svagt därför att tiden talar för alternativ.

Centralt för Forsberg är att verka för lokalisering vilket innebär ökade möjligheter för människan när det gäller närhet och överblickbarhet, att verka för insatser som helar ekosystem istället för att hantera symptom, och att stödja kunskapsinsatser för en förändrad värdegrund. Arbetet innebär ett balanserande mellan reformer och strategier som bygger på motstånd. Det handlar både om små handlingar i vardagen, som är lätta att genomföra och större processer som ger utrymme för livlig diskussion och förändring i breda folklager och politik.

Forsberg har med sin bok gett ett bidrag för att denna diskussion skall bli livlig och påverkande. När jag läser boken ges jag material som innebär möjligheter för reflektion. Faktiskt är det inte bara i de stora dragen som boken blir intressant. Lika intressant är de små frågorna, berättelserna och exemplen som Forsberg ställer och återger. Där ges boken liv, läsvärde också för andra än de som vanligtvis läser promemorior, utredningar och forskningsrapporter. Jag finner mig själv att stanna upp just i dessa detaljer. Ofta är han skrattretande träffsäker. Alltså en bok som är såväl läsvärd som viktig. Jag kommer att läsa den fler gånger.