Det synes långt borta innan vi lever i en värld där fred, respekt för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling är verklighet. Kanske finns det en rädsla för visioner och utopier då det kan leda till en intolerant dogmatisk praktik som inte hörsammar olikheter och perspektivskillnader. Å andra sidan - klarar vi oss utan högt ställda målsättningar när det gäller fred, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling?  Jag tror inte det.

Saken är helt enkelt den att vi har en global situation, där mängder av människor lever under helt ovärdiga förhållanden, och där andra aktörer - ekonomiska och politiska - förefaller göra sitt bästa för att göra livet så svårt som möjligt för andra. Jag kan inte se att det handlar om "otur", eller enstaka misstag i planeringen. Snarare finns en sorts strukturellt och kulturellt våld som möjliggör att en majoritet av världens befolkning tvingas att leva mer eller mindre i armod. När också direkt och öppet våld naket och brutalt används på människor i världens konfliktzoner (eller i hemmet mellan män och kvinnor), samtidigt som vapenproducenter gnuggar händer för ökade vinstkvoter, undrar man vad en människa egentligen är. Detta måste få ett slut! 

Likt andra med ett intresse för freds- och utvecklingsstudier, tror jag det finns oerhört mycket att göra i området fredlig konflikthantering, och att sådana perspektiv bör vinna insteg i den internationella politiska ekonomin. Ett omdefinierat säkerhetsbegrepp, där den positiva freden (tillgodoseende av människors grundläggande behov och respekt för mänskliga rättigheter) är målet, behöver tydligare än idag diskuteras. Fredsforskare och aktivister har också hämtat inspiration från icke-våldsfilosofins företrädare, vilket leder till idéer om fredsarbete genom fredliga medel. När jag skriver dessa rader känner jag att jag tvekar eftersom det kan uppfattas som oerhört naivt och verklighetsfrånvänt, men vad är alternativet? Business-as-usual? En fortsatt framställning och använding av groteskt ödeläggande vapen? Att blunda för brutalitet på det utrikespolitska området? Att blunda för grovt förtryck inom länder? Bättre än så borde vi kunna.

Parallellt med ett arbete för att förhindra och stoppa krig, vapenframställning och vapenhandel, behövs ett aktivt arbete för att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna. Trots att man kan peka på de många övergrepp mot människan som görs, vill jag ändå lyfta fram rättighetsarbetet som ett viktigt framsteg efter andra världskriget. Med stärkt folkrätt, utbildning, ansvarstagande för mänskliga rättigheter, och med resurser som knyts till effektiva reformer skulle vi kunna uppnå en långt bättre situation än vi har idag. Personligen tycker jag också att det finns en positiv utveckling såtillvida att rättighetskatalogen utvecklats och inkluderat flera dimensioner av rättighetsbegreppet. Det räcker inte med fria val, utan det behövs också sociala reformer och program som skapar den nödvändiga förutsättningen för ett liv i frihet.

I det här sammanhanget finns möjlighet att också lyfta upp betydelsen av det långsiktiga arbetet för en hållbar utveckling, som innehåller en strävan mot en utveckling som respekterar nuvarande och kommande generationers behov samtidigt som att ekosystem inte överutnyttjas. Debatten om hållbar utveckling har pågått under flera decennier och accentuerats i takt med att rapporter och forskning visat på en ohållbar hantering av naturresuruser. Det är ett understatement att säga att vi befinner oss i ett "skarpt läge". I FN-organet UNDPs - Human Development Report 2007/2008, med undertiteln "Kampen mot klimatförändringarna: Gemensamt ansvar i en delad värld", skrivs följande:

"Världen har mindre än ett årtionde på sig att lägga om kurs."

Det är lätt att falla ner i total apati och nedstämdhet med ett sådant besked, men det är dock en annan reaktion som måste bli resultatet. Engagemang, vilja, beslutsamhet, perspektivskifte, empati etc är det som behöver utvecklas, och jag tror att det största ansvaret faller på oss som lever i trygga förhållanden och i länder som mest påverkat globala och andra ekosystem. Även om problemet i högsta grad är strukturellt, där globalt  verksamma politiska och ekonomiska aktörer agerar utifrån kortsiktiga och egoistiska perspektiv, behöver vi också försöka se den roll vi kan spela för en positiv utveckling. Vi är många som lever ohållbart och vi är många som kan göra en skillnad.

Vill du/ni kommunicera kring utmaningar och möjligheter? Kontakta mig.